Peters sida av saken

Tog en tur. Det verkade finnas en stund mellan skurarna.
Jag tog chansen. Det blev en riktigt bra tur. Inte mycket regn alls.

Mycket tid för tankar och inga möten alls nästan. Jag mötte två bilar när jag körde mot rött vid vägarbetet till Herrljunga. Jag tog av, in på en liten väg som ledde till en annan, till ett samhälle. Till ett annat, en grusväg, en skur, kallare. Körde långsamt och när solen kom igen blev det genast varmare igen. Kom till småvägar där knappt en bil  fick plats, gick över till grusväg. En fantastisk grusväg som blev mindre fantastisk när den blev mjuk och förstörd av regnet som varit. regnet som senare kom gjorde en dålig grusväg sämre. Blev till en regnig asfaltsväg istället. Jag brydde mig inte. Jag var inte där. Allt var bra. Skönt att vara där ett tag. Hos mig.

Kom närmare hem och kände hur det började bli kallt på ryggen, längst ner. Vattnet blev kallt och tankarna blev dom vanliga igen. Såg att utrustningen behöver rengöras efter flera mil på grusväg och regn. Motorcykeln ser ut som om den varit med och tampats bland eliten i motocross-vm.

Den ska få sig en rengöring i morgon.

Idag var det hjärnans tur, i morgon motorcykelns.

Man borde ordonera mc-körning för själlösa och deprimerade. det kan vara så vackert.

Jodå, trots min fasa för just denna sortens evenemang så tog jag med mina söner till nöjesfältet Liseberg under gårdagen.
Men det är väl kul kan någon tänka då. Då ber jag er tänka så här…

Du har ont om pengar, ont om tid, en stor vilja att umgås med dina barn. OK, så långt inget konstigt.
Sen ska du fixa pengar, planera tiden och se till att den hålls och hämta dina barn.

Jag hämtade killarna, pengar var fixade och vi var i tid.

Strax innan tolv var vi där och inte mycket folk alls. Perfekt tänkte jag. men… kompisen hade inte kommit, dom kommer om en stund. Varför? Jo! Dom öppnar inte förrns om en och en halv timma! Shit va najs! Bara till att sticka bort till hamburgeriet och trycka ner en burgare, som inte ens killarna tycker  särskilt mycket om och invänta det magiska ögonblicket när man lycklig och skrikande får springa in på nöjesfältets område och ta för sig av alla attraktioner och ha hur kul som helst. Liver blir ett enda stort leende så länge man är innanför grindarna. Inga begränsningar och inga diskussioner…

Ser ni vart jag är på väg? Kan man se en viss ironi i det hela ännu?

Låt mig förklara.

Det inte allt för utsökta måltiden intogs under ordnade och trevliga former, inget konstigt med det. Den obligatoriska klump som bildas och ska kallas mättnad lägger sig i bröstet för att sakta glida neråt under tre timmars tid för att sedan lämna efter sig ett illamående, hunger och brist på socker. Så långt så bra alltså.

Sedan gick vi långsamt bort mot nöjesparken igen och insåg att det börjat blåsa och var skugga på den sida vi gick. Loosers men det var skugga på andra sidan också.
Vi såg motorcyklar, gick i värmeutblås från en restaurang (friterat och unket), fina bilar och stressade människor.

Sen kom vi  bort och möttes av välkomstkommittén  bestående av några hundra fjortisar och ett par barnfamiljer som envisades med att ha skrikiga ungar och närgågna sulkys i kön vi snart skulle ställa oss i. Polaren (till barnen) kom och hade med sig storasyster och hennes pojkvän. Några hade guldpass och smög in tämligen omgående men jag och den lilla killen väntade i en halvtimma i kö innan vi fick betala 1370 kronor för att han skulle få ett kvitto att få hämta ut ett guldpass och att jag skulle få komma in. Väl inne (för att göra det kortare) letade vi upp stället för guldpassen och köade två gånger till.
Sen fick han sitt pass, jag ställde mig i kö för att köpa åkband för 330 spänn för de få kvarvarande timmarna och killarna åkte radiobilarna, väntade på mig och åkte radiobilarna igen för att sedan åka en tredje gång innan jag såg dom precis när dom stannade tredje gången.

Alla glad och lyckliga. “Lissebächbanan” låg just bredvid och är ju min absoluta favorit. Lite folk och endast ca en kvarts väntan. Lysande… men dte var värt att vänta på. Som att åka MC snabbt på världens kurvigaste väg. Snabbt över, bort till Kållerado och bli blöt, kö, sedan till Flumride, mer blöt, mer kö. den är också bra men känns gammal för det är två backar… nedför på hela resan. Inget mot de nya turerna skulle jag vilja säga. Ta bort den.

Gick det fort? Nu har tiden också börjat gå så en snabb tur upp på berget och så ska dom åka Uppswinget. Jag har problem med höjder så glassen som jag trycker i mig för att ställa till sockernivån (det hör ju till med glass, dom andra fick sockervadd) skulle snart göra sig påmind.

I tankar på tid och en annan sak så ställer jag mig i kön tillsammans med mina killar intet ont anandes. En bit in inser jag mitt stora misstag när en gunga av gigantiska mått passerar några decimeter ovan mark med 50 skrikande ungdomar i. IDIOT! tänker jag tyst för mig själv och känner hur paniken sprider sig i kroppen. Jag känner ju av hur högt det är bara att gå upp på berget där attraktionen befinner sig och skulle jag kasta mig ut i detta? Nu var det ju försent.

Jag var nog den som njöt minst av åkturen. Glassen ville ut liksom allt annat som fanns innanför kläderna. Allt höll sig på plats dock och jag överlevde. Uppenbarligen.

Killarna åkte igen och jag såg att Den stora inte riktigt gillade vad han gjorde. Den lilla är ju galen från början så han passade på att blunda och bara känna innanmätets odiskreta omplaceringar innanför huden.

Sådär höll det på innan Balder fick avsluta dagens aktiviteter på “nöjesfältet”. det var inte mycket kö och det var bara jag och den stora som skulle åka, dom andra skulle till gasten, spökhuset och bli skrämda. Kön fanns inte.. innan vi kom innanför grindarna. Det tog en halvtimma och det var en grym färd när vi väl åkte men nu var jag sen. Letade upp telefonnumret till verkstan där bilen skulle hämtas vid fem och sa att jag kommer sent. Det ordnade sig då jag känner en i personalen som lämnar ut bilarna och med stress i blodet så avslutades dagen på nöjesfältet med nöjda barn och en förälder i upplösningstillstånd. Som det sig bör.

Sen hämtade vi en polare, lämnade av killarna hemma  hos sig och åkte in till stan igen. Bio, snack och hamburgare igen, men en riktig. Somnade knappt och sov dåligt. Ont i ryggen och omtumlad. Välkommen till en ny dag…

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Hade haft en lugn morgon, hunden höll mig sällskap den sista timman i sängen, hade sovit klart. iaf tyckte blåsan det. Det blev lite vatten innan jag somnade igår.
Gick ut med hunden och allt var frid och fröjd. Tog en handduk och skulle duscha. Och fixa den externa hårddisken till servern. Bara just innan, ni vet, en sån där grej man gör emellan typ. Då ringer mobilen. “Var är du?” Det var E på skolan som ringde. “Vaddå” klämmer jag ur mig med en troligtvis lagom intellektuell ton. Du skulle vara här och ha lektion nu berättar hon för mig. Jag trodde att hon skojade. Det gjorde hon inte men hon tog på sig det hela då vi inte haft det riktigt klart när jag skulle ha detta sista kurstillfälle. 24 minuter senare befinner jag mig på skolan i nyduschat och orakat skick men det var ok. Det tyckte eleverna också som tyckte lite ironiskt att dom inte behövde mig, dom hade problem ändå.

E kompenserade med bullar och riktigt kaffe till fikat. Trevligt gjort. Vi lärde oss att maila idag. Dom är ju för söta.

Dom förstod lagom till sista gången vikten och fördelen av att utgå ifrån utforskaren när man jobbar med datorn.
“Högerklicka och läs meddelanden” avslutade jag med och även där insåg dom att om dom vetat vad dom vet nu i början så hade det nästan räckt med den meningen.

På hemvägen skrattade jag åt en “roadkill”. Ni vet, ett överkört djur på vägen. Makabert men… det var en ekorre som hade looken precis som i filmerna där ett djur får fem miljarder ton i magen och benen sticker rakt upp och ögonen poppar ut. Just så såg det ut. Det var kul. Tyckte jag då. Inser att det kanske inte ser lika kul ut i era tankar men… skit i det då! Jag tyckte det var roligt. Det var min syn av saken.

För övrigt kan jag meddela att på vägen upp till Sthlm i helgen så fanns det nog med roadkills för rediga grillfester ett tag framöver. Ta det lugnt i trafiken.

Nu vankas lunch… tror att det blir till att koka mer ris (glömde ställa in resten igår) och lite av den kvarvarande chilin sedan igår.

Om man ändå har börjat igen kan man väl lika gärna fortsätta.

Meningen var med dagen att det skulle bli saker gjorda. Visserligen blev saker gjorda, en hel del faktiskt.
Men det gick ju så snabbt!
Det var ju annat jag ville ha gjort. Tankarna har dock än en gång dragit iväg med mig på långa äventyr.
Visserligen är det inget jag vill vara utan men saker behöver bli gjorda också.

Jag är inne i en liten släng av att sortera ut och slänga och det var just det som jag skulle ha gjort idag.
Just det har inte blivit gjort.

Får man gnälla lite?
Den lilla tjejen har uppenbarligen haft fest. Om än en liten. Det var därför det var så städat när jag kom hem igår.
Hur kan man gnälla på det kan man undra. Snabbstädning.
Jag hittar knappt vart jag ska sova. Än mindre mina saker. ALLT (nästan) som har haft en plats utanför ett skåp eller dylikt har hittat nya platser i närheten eller inte så i närheten av vart det låg tidigare. Mina saker ligger vackert sorterade under “B” som i Botten på min garderob. Allt mitt ligger på botten i garderoben. Man kan undra om botten kan bli nådd igen. Så mycket saker ligger där.
Nåja, vad är väl det när  det ser rätt najs ut ändå. Avtorkat. Ringar på golvet i HALLEN efter ett glas med något kletigt i. Bordet i uterummet är vänt och jag vet vem som kommer att behöva ställa tillbaka det. Inget jobbigt men ändå… Choklad som smält i solen på golvet i uterummet. Hunden blev glad och har försökt tugga i sig så mycket som möjligt av mattan. Jag har bytt strumpor efter det att jag upptäckt att en osynlig man med samma storlek som jag gått precis bakom mig med chokladiga fötter. Jag har städat efter honom och inte sett honom igen. Mina kläder i tvättkorgen var vacuumförpackade vilket iofs inte gör så mycket. Om det inte hade varit för att det var blandat rent och mindre rent. Allt är tvättat nu. Centrifugen stannade just.
Akvariumet har en dimmig färg på vattnet som jag inte känner igen. Inte heller fiskarna känner igen sig. Placering av växter och annat som finns (fanns?) i akvariet är annorlunda. En helt ny burk med fiskmat är nu bara halvfull efter tre dagar. Kanske är det därför fiskarna ligger och är alldeles mätta på botten? En låg bakom pumpen och spydde! (det var inte sant)
Min server var avstängd, den externa hårddisken hade av någon anledning fallit ur sitt ställ och jag får ingen kontakt över nätet med den längre. Blev hon påsatt där?

Sådär fortsätter det ett tag till men vem orkar klaga? Bara ytterligare vatten på kvarnen då allt detta givetvis nekades när jag frågade.
Berättade jag om att ALLA papper numer ligger i EN enda stor sorterad hög. Sorteringen består inte så mycket efter typen av papper utan “det ska inte ligga någon annan stans utan här” sortering. Obetalda räkningar nästa månad? Man får väl påminnelser antar jag.

Nä lite hårdrock så man känner sig som man ska igen innan det är dags för matlagning.
Man är gräsänkling som Magnus uttryckte det och då får man ta extra bönor i chilin. Bönor är bland det nyttigaste man kan äta. Sen kan man ju äta det när man sover själv…

Nej, det blev inte som jag ville. Med själva resan. Det blev nog  egentligen riktigt  bra och bättre.
Tänkte att jag skulle kört MC upp till Hufvudstaden men regnet avgjorde tillsammans med SMHI’s rapporter om fortsatt dåligt väder.
Bil fick det bli och med god musik och utan gnällande om vilken sort, volym eller annat blev resan helt enkelt riktigt bra.

Jag var på “kurs”. Träffade en livs- och karriärcoach som skakade om huvudet på mig och spikade in en fet regel i ryggraden på mig.
Jag lärde mig mycket om mig själv och vad jag vill. Jag är inte riktigt där i dagsläget men tar stora kliv i rätt riktning. Detta var ett av dom.

Undanbeder mig tjat från närstående om hur det var, när det var och var det var. Ni får inga svar. Det var JAG som åkte!

Åk själva om ni vill uppnå något mer.

Det fanns tid för .. det fanns egen tid. En del av den spenderades på HD i södra delen av Sthlm. Det var en bit att åka men stället hittades och det var skillnad från det att jag var på motsvarande ställe i Gbg. Väl omhändertagen och gott informerad av en säljare som dessutom tog mig med bakom kulisserna och visade den nya V-rod Muscle. Cool som tusan men jag fastnade för för Night Rod. Den matta, den hårda och den grymma. Kan vara gott att få kliva in i det tänket igen när man grenslar bågen löd tankarna på ett ungefär. Det gick egentligen stick i stäv med huruvida min tankar flöt just vid det tillfället men jag klargjordes snabbt att så visst var fallet. Historien skulle kunna göras lång men då hade jag inte behövt skriva att jag inte vill ha frågor om min vistelse i de östra delarna av Svea rike.

Maten var fantastisk, kände hur kroppen protesterade på hemvägen när jag i ett mörkt tillfälle av plötslig sinnesförvirring försökte inta en blandning av trenävesgodis (Ahlgrens bilar) och kände hur det växte i munnen på mig. Det får bli en annan väg inom gastronomins förtrollande väg i fortsättningen uppenbarligen. Jag fogar mig. En fet biff ibland är dock inte fel! Det ger hår under armarna och tatueringarna färg!

Det regnade på hemvägen vilket man ju kan förstå men solen kom när mina tankar hade skingrat sig från ångesten med godiset och jag börjat skärpa till mig igen och åt det andra äpplet jag hade tagit med mig. Såg någonstans hur man kunde skära upp äpplet för lättare förtäring och det funkade helt fantastiskt bra. Gott att det finns smarta människor som vi andra kan ta efter och verka lika intelligenta. Man kan ju försöka iaf.

Väl hemma efter hämtandet av hunden hos föräldrarna försökte jag kolla på en film. Eller ja, två olika då den första var kass. Den andra såg jag härom dagen och det .. det räckte. Gick och la mig och försökte skingra tankarna från varandra gällande helgens alla upplevelser och insikter. Gav snabbt upp och lät dom ta över istället. Jag vet att dom hamnar rätt till slut, jag är fullständigt övertygad.