Det finns en del jag vill och en hel del jag inte vill. Jag har nog ramat in det tror jag.

Jag ska leva som jag lär. Ta bort energitjyvarna. Inte bara personerna för det är jag hyfsat bra på sedan några år. Sakerna som gör att det känns jobbigt.

Jag har ramat in dom och dom tar tid och ger lite. Både ekonomiskt och utbytesmässigt. Jag tror att jag fått ut det jag kan av dom.

Fantastiskt skönt när det blir lite svart och vitt eller iaf så man kan urskilja såna saker.

Jag har alltid varit för att saker ska vara tydliga. Det är liksom lättare att förstå då. Inte helt ologiskt.

Jag tror att de senaste 1½ åren så har jag lärt mig att prioritera, sortera ut och säga nej. En annan sak som är viktig dessutom är att vara kritisk mot det jag själv vill. Tror mig vilja.

Detta kan vara farligt dock då man kanske styr sig in i ett mönster i det man tror sig vilja och systematiskt (möjligen) säger nej till saker för att et känns lättare att INTE göra än att faktiskt vara med och göra saker. Man ångrar hellre något man gjort än något man inte gjort.

EFter att jag sopat rent lite runt omkring mig är det givetvis dags att ta tag i nya saker. Mer eftertänksamt men ändå inte för varsamt och försiktigt. Tänk om det blir tråkigt?

Man ska komma ihåg att man akn säga nej. Stämmer det inte kan man säga nej.

Överväg vad det innebär.

Litar någon på att du ska göra något kan som man åtagit sig kan man inte säga nej. Direkt.

Men om det inte var som du trott? Gör du det ändå? Inte jag. Kanske är det inte som du trott men det är inte fel ändå... en ny erfarenhet!

 

Nu ska jag planera ett antal nej som jag vill säga och se om jag inte kan få ett par ja från några andra. Lite jobbigt att dessa ja men jag vet att det ger mer än det tar så jag anser i detta fallet det vara värt mödan.

Jag kollar på en film. Jobbat mer än 20 timmar under de två senaste dagarna och dagen idag har kanppt börjat. Slut strax innan 22 hoppas jag.

Det anledningen till att jag kollar på film. I need a break.

 

Astronaut farmer heter filmen och det handlar om en man som bygger en raket. Egentligen inte. det handlar om en man som har en dröm och är fast besluten om att få den genomförd.

Mycket står i hans väg och han försummar allt i sin omgivning. Till stor del.

Så är det med allas våra drömmar. Detta kanske är lite större proportioner men liknande. Man bygger upp livet kring familj, skapar trygghet och till slut hamnar man i mönstret som man kanske inte kan ta sig ur. Man blir vanlig. Jag har stött ihop med en massa vanliga människor som "insett" att det vanliga är det som gälle roch det man ska satsa på. Om man vill glida fram så nära en räkmacka som möjligt ska man göra så.

För ett par år sedan började jag äta räkmackor. Gott men jag vill ha mer.

Min dröm har ändrat sig allteftersom fötterna blivit undansparkade. Drömmen ändras igen nu.

Bäst är att inte dela drömmen med någon för då kan denna säga att det inte blev som jag hade tänklt mig då dom inte förstått det hela. Det är en utveckling och en sträbvan. Slutar man sträva och är nöjd att ha hamnat på en hög men vanlig nivå så.. ok. Fine. För er.

Min dröm är både högre och lägre. Inte så matrealistisk egentligen även om det är inbakat i den samma.

 

En liten del av drömmen förverkligades häromdagen och igår. Jag utvecklades. På flera sätt. Tänker ite berätta hur. JAg gjorde något som var sketabra.

Jag gjorde även en annan sak igår. Färdigt mitt första egna material till en datakurs.

Det blev klart. Jag utvecklade. Mig själv och materialet. Känns riktigt bra. Ändrade min dröm. En del av den och lyckades nå upp till den med en gång.

Jag har även sagt "nej". Det var inte så svårt. det var befriande. Jag insåg att jag inte hade tid. Jag sa nej och skapade möjligheter istället.

Ikväll ska jag fortsätta med en del av drömmen, utvecklingen.

Jag ska lära folk, få dom att le och våga. Det bygger på min grund för min dröm.

Jag har smakat på min dröm. Inte allt samtidigt men vid olika tillfällen. Drömmen just nu (en stor del av den) är att alla dessa delar skulle sammanfalla samidigt. Det kommer dom inte att göra men jag kan komma nära. Framföallt om jag ändrar drömmen efterhand. Det kommer jag att göra, förutsättningarna och värderingarna ändras också så jag är inte orolig för det.

 

Jag har under senare år träffat en del människor som inte varit vanliga. Så skönt att se att det finns såna som inte går samma väg so alla andra och som måste överträffa varandra. Man har olika ribbor och olika mål. Dom behöver inte mäta sig med andra. Man kan jämföra för att se hur man ligger till eller för att lära sig mer men man har ju inte samma mål så man kan inte säga att man har lyckats pga någon annan utan bara gebnom att själv anse  vara övertygad om att man har gjort det.

 

Bara idag har jag lyckats. Skitnöjd!

 

Nåja, nu ska jag göra mig redo för att börja kvällens uppfyllande av drömmen. Ju mer jag gör desto närmare kommer jag.

Må drömmen vara med er...

 

Jag bloggade härom dagen.

Skrev ner bloggen på papper.

Känslor

Tankar

 

Det är så mycket som händer när man bara .. är. Sånt anm inte tänker på egentligen.

Givetvis skrev jag inte upp allt. Jag hade fyllt en bok på någon timma. Då var den intressant emn undrar om den hade varit det hemma vid sängkanten eller i söndagsfotöljen.

 

Jag var på tryckeriet. Dom hade inte resurser att göra det jag ville. Jag kanske ska göra det själv? Med min nuvarande leverantör som .. leverantör.

I mindre skala. Eller.. kanske inte. Måste beställa minst en omgång kort till. Jag funderar på att göra det.. alldeles snart.

Fick ett bra erbjudande och... kanske skulle. Kanske skulle beställa nu alldeles om en stund?

Det ska jag nog göra.

 

Jag har gjort en massa annat dessutom. Två föräldramöten och.. lite annat. Var hemma hos T&Z Zander... coolt.

Det visade sig att han hade en sån telefon som jag har. Eller, ja.. samma märke iaf.

Vi hade spelat samma spel. QuadrPop. Som Teris. Han visste inte att man kunde vända på "bitarna" som kom ner och hade inte så bra score. Han jobbar på det nu.

 

Har ni QuadraPop?

Här är mina resultat (slog rekord efter maten nyss):

1. 31590

2. 22735

3. 18355

4. 16795

5. 16540

 

Jag tror att det är ganska bra. det gick bra. Man måste ha flyt. Man har byggt och byggt och nästan gett upp så faller en bit på plats och så ploppar det till lite överallt som ett hus sm sprängs och vips så är man på botten igen! Underbart spel.

Kollade på nätet lite. Det finns dom som har betydligt mer. Säger dom...

Nu ska jag göra ett par böcker till.

 

Ni som inte känner mig mer än via webben har kanske tur eller dess antagonistiska synonym i vissa fall.

Diskuterade med en människa idag det faktum att man hela tiden förväntas vara sig själv och säga ifrån osv.

 

Ni fattar vad jag menar. 

 

Det funkar inte kan jag ju berätta för er vanliga människor. Ni som inte är vanliga behöver inte ta åt er. Ni andra (som är vanliga) behöver inte på något sätt ta illa upp. Ni som är som jag som säger ifrån och är er själva vet at det kan få lite oönskade konsekvenser i mellanåt.

 

Lite likt Mariana är jag troligen knäpp. Inte som somliga säger att deras X kan vara. Prykopater och sådant utan på ett skönare sätt.

 

Ett exempel? Det kommer fler senare säkert för det kommer nog bloggar som ni kommer att ha svårt att sätta er in i så småningom...

Jag satt och åkte genom tunneln igår. Tingstadstunnelsn heter den. En trafikstockningsmogul av stor dignitet.

Då jag läst en del böcker det senaste kan jag nämna att detta påverkar inte bara sättet att tänka utan pråket varierar iom detta dessutom.

Sättet jag ser saker och tänker som på kvinnan i den smutsgröna Renaulten som stannade vid sidan av mig (det har börjat).

Ytterligare en kvinna som säkert har sina spännande hemligheter om man granskar henne som många av oss har. Hennes hår var blekt med måtta till svenkst lagomblont och uppsatt i en av eftermiddagströtthet nonchalant knut med ett hårspänne. Ett par solglasögon som bara nästan passade in i bilden. Ni vet, en assessoar som är helt rätt emn kanske inte i just det sammanhanget. Det blir inte helt rätt men aknske inte fel.

Ringen på hennes finger skvallrade om att hon gärna ville tillhöra ett sammhällsskikt över det hon egentligen tillhörde då den var en såndär sliten silverring med någon mörk glassten ovanpå som hon kunde hävda hon ärvt av sin mans avlidna mamma som ville att hon skulle ha den. En familjeklenod eller så när den i själva verket var inköpt på någon relativt billig kedja som egentligen säljer kläder men dessutom säljer billiga smycken i bland annat denna formen.

Hon lutade sig trött mot rutan och föll suckandes in i den inbillade stress man gärna lägger sig till med när man hamnar i köer man ändå visste skulle komma. En lam tanke for genom hennes huvud om att kan dom inte göra något åt detta och kände sig inte riktigt så kreativ hon önskar hon kunde vara om hon bara orkat.

 

Det blev grönt och ytterligare människor ringde hem och bad respektive sätta på plattan för nu var dom verkligen på väg hem. Hem till det liv som dom till andra gnällde på men som dom faktiskt kämpat för att behålla. Egentligen är dom ganska nöjda med att ha den trygghet och omsorg av varnadra som dom har och det är bara den pålagda yta och roll som dom visar för andra som tagit en allt mer betydande del i deras liv. De flesta kommer att fortsätta jaga den uppmålade bild dom tror sig vilja ha och kanske kommer en eller annan inse att dom är nöjda på ett eller annat sätt och sätter senare upp realistiska mål eller iaf mål som dom verkligen vill nå. En del blir förskräckta över sin insikt i att inte veta vart som strävar utan att dom bara är med i den allmänna tävling som samhället satt upp åt dom. Dom blir sig själva, gör kanske en lite revolution och får sota för det innan dom utan större eftertanke och motståndsvilja faller tilbaka i det allmänna mönstret om att vilja vara unika och strävan efter det dom inte vet vad det är.

 

Jag fortsätter att sota för att jag är mig själv. De sopm betyder något för mig har insett vem jag är och dom accepterar det i stor utsträckning. Några bara iblandoch då blir det konstiga konflikter då dom vill att jag rättar in mig i ledet igen. Rädslan för att det ska gå åt skogen för mig.

 

Jag fortsätter att jaga känslor. Såna jag vill ha.

 

Nu vet jag att jag snart får några av dom, ska hämta killarna och dom har fattat hur pappa är. Hoppas att som kan kombionera det med att rätta in sig lite mer...

Jag sa ifrån och ställde ett ultimatum idag.

Inte en dag för tidigt.

Några veckor framöver så.

Var uppe hos de ansvariga och fick lite ny info. 

Bra jobbat sa dom.

OK.

 

Hade fikamöte med en medlem i affärsgruppen.
Mest tjöt. Men trevligt.

 

Ringde min näst bästa vän. (sambon är bäst om man räknar henne som en vän)
Det går inge bra för henne.

Jag besökte henne.

Jag blev nedstämd inombords.

Jag kramade henne och hon strålade. Utåt.

Jag kunde se en viss inre besvikelse i hennes ögon över vad som var.

Vi vet båda. Det kändes som om det sas utan ord och jag tog inte upp det.

Hon skulle ut till det andra huset.

Det var påsar och väskor överallt.

SKa du flytta undrade jag men hon skulle bara ut tillfälligt sa hon.

Jag undrar.

Hon fick telefon, hon ringde samtal.

Jag hämtade min dator. Visade det "bärbara bredbandet" som jag tyckte hon skulle ha hon med. Jag förklarade hur det fungerade.

Visade henne vykortssidan.

Hur ska du ta betalt frågade hon.

Det löser sig.

Hon stod nära och jag la huvudet på hennes axel.

Hon hade ett ärr där. Nyligen fått. Jag kände hur det klumpade sig i halsen och tårade sig i ögonen på mig.

Hon rufsade om håret på mig och spände sin spänstiga blick i mig. Hon fick ett snett leende av mig.

Blåmärken på armarna. Jag kommer ihåg dom men lovade mig själv att inte reflektera över det.

Om jag ser det igen så ska jag reflektera över det.

Jag hjälpte henne ut med grejer till bilen.

Tänkte på hur hjälplös hon måste känna sig när det går kass trots att allt borde vara så rätt.

Hon hade orkat men hon avände ordet "vimsig" och "mindre kontroll".

2/8 avklarat. Hoppas att hon är lika stark denna gången.

Det kändes som om inte allt var på plats.

Känns... lite tomt.

 

Sitter och stirrar framför mig. Ni vet på så sätt där man bara tappar fokus och inte vet vad man tittar på. När tankarna stannar av och man hamnar i en mindre tillfällig "koma". Hela tiden, om och om igen.

 

det... tar .. tid...  att skriva ...kom hon fram?

Ni som hade sett "the number 23"...

 

När man känner sig som jag idag (se tidigare blogg) så var det lite fel film att se. Det gjorde ju att man förstod att man var knäpp.

Det var ju som att få en filmatiserad förklaring på hur jag kände mig om än mer dramatisk.

Man vet inte riktigt i vilken värld man lever.

Det var lite som att slå spiken i kistan bara det att jag klarade mig med att ta fram spiken och inte hitta hammaren.

 

Jag drar iväg med Flogging Molly ett tag och hoppas att jag återuppstår!

 

 

 

 

Är universum skevt idag eller är det bara jag?

Känns som om.. 

Alla blir vi nog irriterade ibland. På olika småsaker som tilslut blir större och sen säger man till. 

Varför står kranen alltid på kallt när man ska tvätta händerna? Vem vill ha vattnet på kallaste när man ska tvätta sig eller borsta tänderna?

 

Varför är toarullen inte isatt eller vänd åt fel håll så pappret kommer längs väggen? Är det jobbigt att sätta i den?

 

Varför är det blött på golvet när just jag ska gå in på toa?

 

Detta är bara saker som rör toaletten men jag kan förklara för er!

 

* Vattnet. Någon annan vill ha det så. Dom vill ha det kalla friska vattnet, dom tycker annorlunda dvs, det är rätt för dom.
* Toarullen. Där har jag svårare att förstå varför man vänder rullen åt "fel" håll men å andra sidan så är det egentligen inte fel, det är bara inte lika bra.

* Det blöta på golvet är nog när dom är stressade. Jag kanske gör samma sak, det vet jag ju inte även om jag inte kan tro det...

 

Bara en reflektion. Ni har säkert saker som ni stör er på men om man tänker efter... dom andra tänker bara annorlunda.