Tog en tur. Det verkade finnas en stund mellan skurarna.
Jag tog chansen. Det blev en riktigt bra tur. Inte mycket regn alls.

Mycket tid för tankar och inga möten alls nästan. Jag mötte två bilar när jag körde mot rött vid vägarbetet till Herrljunga. Jag tog av, in på en liten väg som ledde till en annan, till ett samhälle. Till ett annat, en grusväg, en skur, kallare. Körde långsamt och när solen kom igen blev det genast varmare igen. Kom till småvägar där knappt en bil  fick plats, gick över till grusväg. En fantastisk grusväg som blev mindre fantastisk när den blev mjuk och förstörd av regnet som varit. regnet som senare kom gjorde en dålig grusväg sämre. Blev till en regnig asfaltsväg istället. Jag brydde mig inte. Jag var inte där. Allt var bra. Skönt att vara där ett tag. Hos mig.

Kom närmare hem och kände hur det började bli kallt på ryggen, längst ner. Vattnet blev kallt och tankarna blev dom vanliga igen. Såg att utrustningen behöver rengöras efter flera mil på grusväg och regn. Motorcykeln ser ut som om den varit med och tampats bland eliten i motocross-vm.

Den ska få sig en rengöring i morgon.

Idag var det hjärnans tur, i morgon motorcykelns.

Man borde ordonera mc-körning för själlösa och deprimerade. det kan vara så vackert.